Det har varit en jobbig och konstig vecka. Jag har känt mig så ensam.
Har väl iofs varit rätt ensam också.
Det är mycket som är konstigt just nu, som jag inte vill skriva om här.
Men jag känner mig som ett stort frågetecken ibland. Alla dessa hemligheter och konstiga beteenden.
Jag blir orolig och besviken, arg och ledsen. Kanske även bara paranoid?

Ärlighet är otroligt viktigt för mig, och har en person svikit mitt förtroende en gång, så är det otroligt svårt att vinna det tillbaka igen.  Även om jag försöker, så är det liksom nästan omöjligt.
Jag har alltid haft svårt att lite på människor, väldigt otroligt svårt.
Min psykolog tror att det beror på min uppväxt, eftersom den varit otroligt otrygg och just för att jag aldrig riktigt haft något att lita på till 100%.
Och det ligger nog någonting i det.
Ibland önskar jag att det inte var så.
Eller, det är klart jag önskar att det inte var så. Önskar att allt i min barndom var annorlunda.
Jag har lovat mig själv att mina ungar aldrig ska behöva känna så.
Dom ska ha trygghet och tillit i livet.  Dom ska minnas barndommen med glädje!
Själv så har jag förträngt det mesta av min barndom, några minnen finns kvar ,
men inga bra där före 8 års åldern iaf.

Nu ska jag sluta skriva innan jag svamlar bort det helt o hållet.
Är glad att jag har mina goa hundar, vi ska mysa i soffan nu!

Förresten, så har jag haft en fin dag på stan med Micaela , Minna o Marcela idag! 
Puss på er! 

Jag och Minna 25/2 2010.

Har börjat känna mig så där nere igen, som jag gjorde för några veckor sen..
När gråten liksom bara ligger där o väntar på att få komma ...Urs så jobbigt!
Jag hoppas det är bättre imorgon, det har bara varit en jobbig vecka.

Sov gott.

Tills jag ska flytta, jag längtar efter att få bygga upp mitt egna hem, det här känns mer som mammas hem.
Mamma och mina bröder.

Jag vill börja om på nytt, flytta till Bureå hellst. Bygga upp min egna lilla familj.
Men , det är ju enklare sagt än gjort när man inte kan köpa ett hus hur som hellst.
Pengar saknas ju, och lån får jag inte ta. Och hus som hyrs ut är ju inte allt för vanligt heller,
radhus skulle jag kunna tänka mig men inte lägenhet. Går ju inte med hundarna.

I veckan ska jag försöka ta mig till banken för att fråga lite om att ta ett stort lån för att betala av alla skulder man har. Typ nästan omöjligt att jag får det, men det vorr skönt och bra om det skulle gå.
Gissa om jag skulle bli lycklig då.


Ska man kanske bli sambo? Funderar o fundrar, finns ju inga nackdelar egentligen, bara fördelar. Eller?

Ska tänka ett tag till. Allt känns bara så rätt och så bra just nu!


Nu ska jag kanske försöka äta nå middag, om det finns något vill säga.
Men lät som Jonas ville iväg o handla :)

Ses.

Min säng

Mina sängbord.

Byrån.

 

 

Bebisens säng

 

Skötbordet.

 

Gardinerna

 

Stora tavlan.

 

 

Men jaja... Det är bara vad jag önskar..

Jag har otroligt svårt för folk som kräver uppmärksamhet hela tiden,
och gör liksom allt för att synas och höras. KOM IGEN, vad är grejen med det egentligen?
Ja vi vet att du finns och lever. Det räcker. Helvette alltså.

Nu ska jag käka, själv. tråkigt. Vill ha tagliatelle , men det finns inte och Jonas är inte hemma o
kan inte skjutsa mig o handla, o de är för kallt för o gå:(

Jävla liksom.

Här är min andra tjock blogg btw, www.ourveryown.blogg.se

Hejdå!!!

Jävla snorungar på 16 and pregnant på MTV förresten. Skit ungar!

Just nu känns det som om att jag står inför ett ganska svårt beslut, vet inte alls hur jag ska göra.
Allting annat än lätt iaf. Vill bara att allt ska vara bra. Är less på alla ansvar o bråk.


Men är glad över de fina jag har i mitt liv. Mina älskade hundar, Sprattlande bebis i magen ,
Jonas , mina vänner o familj!
Kärlek kärlek!

Arg dag, allt är fel, jag är arg på allt o alla stör.
Mina hundar är idioter, som egentligen är  mitt fel eftersom dom är under stimulerade o inte fått nog med motion nu när jag varit sjuk. Men dom stör iaf. Och allt annat stööööör!
Jag är så arg och irriterad, ingen bör bråka med mig idag.

Den enda jag inte är arg på är Jonas. Han gillar jag idag!

Sen är jag less på att må illa, heeeeeela hela tiden. fy fan. Varför går det aldrig över?
Var en vecka sen jag hade magsjuka nu.

Sen hade plog gubbarna skottat över  min postlåda. Jävla idioter.

Nej, jag går och lägger mig igen. Låt mig vara.

Alltså, är det bara jag som tycker att det är helt idiotiskt med människor som håller ihop när dom inte är kära endast för att dom har barn ihop?  Sitter och kollar på teen mom nu, och där är det ett par som ska gifta sig, för att dom har barn ihop. Och tjejen säger själv de att om dom inte hade haft barn så hade dom aldrig varit tillsammans.
Ne jag tycker att det är helt stört iaf. Vad hände med kärleken liksom?!
Sen står dom hela tiden och skriker och bråkar inför deras dotter så hon blir ledsen.
Älskar man inte varandra utan bara gör varandra illa och aldrig håller sams , så ska man inte vara med varandra.
särskillt om barnen hamnar i kläm.

... Jag blir arg..