Things will never be the same..

Imorgon är det en månad sen du gick bort. Sen du slets bort från oss. Kommer aldrig att glömma den dagen. Allting ekar i huvudet.. Dom hemska orden, mathias sorge skrik.. Alla tårar.. Älskade du. Jag saknar dig. Om du ser allting jag har gjort här hemma så hoppas jag att du är stolt. Men det tror jag att du är. Har blivit jätte fint här. kaklat, tapetserat och målat. Som nytt. Och jul pynt har jag hunnit kasta upp, men hittar inte allt som vi hade förra året, vart har du gömt undan det? Kan du inte besöka mej? Jag vill bara se dig, höra hur du har det.. Om det är fint där du är, om du fått träffa alla dina vänner du förlorat genom året. Om du kom till nangijala som du ville.. Är du där så hoppas jag att du väntar där på mig. Jag kommer jag oxå. Inte än, men sen. När vi ses igen, så ska vi göra allting vi drömde om att göra. Vi kommer inte att sprida din aska förän i vår, det blir finare att göra det då, nu är det så kallt och isigt ute. Du är så saknad av oss alla.

Finaste ängel..

Godmorgon. Allting känns så otroligt tungt idag.. Det har ju gått så bra för mig. Jag har varit stark, och försökt gå tillbaka till vardagen.. Jag drömde om dig hela natten, och när jag vaknade, så slog det mej... Du är verkligen borta. Du kommer aldrig mer tillbaka. Mamma du måste hjälpa mig.. Jag håller på att tappa allt. Jag vet inte hur jag ska klara det här utan dig.. I veckan ska vi träffas med soc, och prata om det här med delad vårdnad om pojkarna med erik, hur vi ska dela upp allt , vilka veckor dom ska vara hos mig osv. Mamma, hjälp mig då. Hur ska jag klara av att bli en slags mamma åt dom? Jag behöver ju dej nu. Som du sa till mig dagen innan du gick bort, att du ville vara liten igen för ett tag.. Jag vill det nu, Få känna mig liten, jag fixar inte att vara stark hela tiden.. Jag vill ha någon att komma till och känna mig liten, att känna att någon tar hand om mej och älskar mig vad jag än gör. Slippa vara vuxen för en stund. Den ständiga frågan dyker upp.. Varför mamma? Varför lämnade du mig..

How am i supose to breath whit no air?

Im sorry for all the words i didn't say. Its to late now. Youve gone so far away. . I feel like im lost whit nothing left but shadow dreams. I wanna see youre face everytime i come home. I feel so alone. We may be far apart but i know you'll always stay im my heart. Youre spirit gives me strengh to carry on. Well meet another day. Some where. Someway.

Varför tog ni inte mig istället?

Varför.. Jag kan bara inte förstå det. Kan någon snälla väcka mej ur denna mardröm. Varför tog ni henne ifrån mig? Hur ska jag klara av det här? Hur ska jag orka leva mina dagar utan henne? Allting är bara så sjukt orättvist. Varför?! Jag saknar dig så. Hade gett vad som hellst för att ha dig här. Du skulle ju leva tills du blev 200. Du lovade ju mig det. Varför lämnade du mig? Hur ska jag klara av resten av mitt liv utan dig? Jag vet att jag måste vara stark. Jag måste klara av det här för mina bröders skull. Ingenting ska få splittra oss. Ingenting. Jag har lovat henne det. Jag ska strida för huset och för att få ha dom kvar med mig. Jag lovar. Vila i frid mamma. Jag älskar dig.

RSS 2.0