"Bakom varje leende döljer sig en historia"
Det har varit en jobbig och konstig vecka. Jag har känt mig så ensam.
Har väl iofs varit rätt ensam också.
Det är mycket som är konstigt just nu, som jag inte vill skriva om här.
Men jag känner mig som ett stort frågetecken ibland. Alla dessa hemligheter och konstiga beteenden.
Jag blir orolig och besviken, arg och ledsen. Kanske även bara paranoid?
Ärlighet är otroligt viktigt för mig, och har en person svikit mitt förtroende en gång, så är det otroligt svårt att vinna det tillbaka igen. Även om jag försöker, så är det liksom nästan omöjligt.
Jag har alltid haft svårt att lite på människor, väldigt otroligt svårt.
Min psykolog tror att det beror på min uppväxt, eftersom den varit otroligt otrygg och just för att jag aldrig riktigt haft något att lita på till 100%.
Och det ligger nog någonting i det.
Ibland önskar jag att det inte var så.
Eller, det är klart jag önskar att det inte var så. Önskar att allt i min barndom var annorlunda.
Jag har lovat mig själv att mina ungar aldrig ska behöva känna så.
Dom ska ha trygghet och tillit i livet. Dom ska minnas barndommen med glädje!
Själv så har jag förträngt det mesta av min barndom, några minnen finns kvar ,
men inga bra där före 8 års åldern iaf.
Nu ska jag sluta skriva innan jag svamlar bort det helt o hållet.
Är glad att jag har mina goa hundar, vi ska mysa i soffan nu!
Ett sår som inte läkt finns fortfarande till.
Har väl iofs varit rätt ensam också.
Det är mycket som är konstigt just nu, som jag inte vill skriva om här.
Men jag känner mig som ett stort frågetecken ibland. Alla dessa hemligheter och konstiga beteenden.
Jag blir orolig och besviken, arg och ledsen. Kanske även bara paranoid?
Ärlighet är otroligt viktigt för mig, och har en person svikit mitt förtroende en gång, så är det otroligt svårt att vinna det tillbaka igen. Även om jag försöker, så är det liksom nästan omöjligt.
Jag har alltid haft svårt att lite på människor, väldigt otroligt svårt.
Min psykolog tror att det beror på min uppväxt, eftersom den varit otroligt otrygg och just för att jag aldrig riktigt haft något att lita på till 100%.
Och det ligger nog någonting i det.
Ibland önskar jag att det inte var så.
Eller, det är klart jag önskar att det inte var så. Önskar att allt i min barndom var annorlunda.
Jag har lovat mig själv att mina ungar aldrig ska behöva känna så.
Dom ska ha trygghet och tillit i livet. Dom ska minnas barndommen med glädje!
Själv så har jag förträngt det mesta av min barndom, några minnen finns kvar ,
men inga bra där före 8 års åldern iaf.
Nu ska jag sluta skriva innan jag svamlar bort det helt o hållet.
Är glad att jag har mina goa hundar, vi ska mysa i soffan nu!
Ett sår som inte läkt finns fortfarande till.
"Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång,
Så mycket man kan göra och borde och vill,
Mitt i allt så ska man räcka till.
Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt,
det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann
Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags,
man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är."
Försökt att vara allt på samma gång,
Så mycket man kan göra och borde och vill,
Mitt i allt så ska man räcka till.
Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt,
det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann
Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags,
man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är."
Förresten, så har jag haft en fin dag på stan med Micaela , Minna o Marcela idag!
Puss på er!
Jag och Minna 25/2 2010.
Kommentarer
Postat av: Micaela
I love you.
Trackback
