Som jag hade dig förut..
Fred var här idag och drack kaffe, vi pratade lite om mamma och hennes fobi för kryp, särskillt getingar o brämsar.
Undra om min rädsla kommer därifrån? Skulle väl tro det! :)
Jag saknar dig mamma, så himla mycket, det gör lika ont ännu när jag tänker på att jag aldrig mer kommer få se dig, få krama dig, få skratta med dig, får fundera över livet o det okända tillsammans med dig.
Aldrig mer kommer vi att ta kaffe i en termos, göra i ordning ett gäng längtan mackor och åka ut i skogen o virra runt, som jag egentligen inte alls tyckte om, eftersom du alltid blev kvar så länge i skogen!
Men nu, nu saknar jag det.
Jag skulle kunna sitta i skogen på en sten o vänta på dig i timmar, dagar, utan att tjata på dig, bara du kom tillbaka till mig.. Jag har så himla mycket jag vill berätta för dig, visa dig.
Jag vill att du ska se Elliots alla framsteg han gör, Hur han växer, och hur duktig har är.
Jag vill att du ska ge han en kram och sjunga lyckliga gatan för honom som du alltid
gjorde för mig när jag var liten. Jag vill att du ska finnas o vara hans mormor.
Du längtade ju så himla mycket efter att få bli mormor.
Och nu har båda jag och dina andra 3 "låtsas döttrar" Micaela , Maria o Marcela fått barn...
Du har ju massor av små barn barn nu...Varför fins du inte här med dom?
Jag vill att du ska se huset, som vi fixar med. Mathias är så himla duktig, han städar och fixar!
Du skulle vara så stolt!
Och Tobias som har jobb, och egen lägenhet, han har blivit vuxen.
Men du är inte här och ser det. Du missar så himla mycket mamma...
Jag önskar att du fått träffa Jonas, killen som tagit mitt hjärta med storm. Och han ville så gärna täffa dig.
Utan honom så vet jag inte hur mycket jag orkat, för det har hänt så mycket under dessa 3 år , 6 mån och 23 dagar du varit borta... För mycket, men både bra och dåligt.
Han har torkat många tårar kan jag lova...
Det är så jobbigt att vi aldrig hann ta farväl..
Att jag aldrig fick berätta för dig hur mycket jag älskade dig.
Vilken toppen mamma du var, och hur mycket jag uppskattade ALLT du gjorde.
För jag vet hur mycket du kämpade, och jag vet att ditt liv inte var lätt alla dagar, men du gav aldrig upp.
Du är den starkaste personen jag någonsin stött på. Och du var MIN mamma. Jag är stolt över att säga det!
Åh, jag bara saknar dig så mycket..
Kommer det någonsin att bli lättare.. ?
ÄLSKAR!
Älskade älskade Sanna jag blir lessen i hjärtat och ögonen när jag läser allt fint du skrivit om mamma E-k <3
Saknar henne massor <3
Blöt i ögonen är vad jag blir när jag läser det du skriver. Jag saknar henne jag med, jätte mycket! Och jag tror inte att smärtan blir mindre någonsin, jag tror att man lär sig att hantera den bättre och bättre. Men jag tror att hon är med även fast hon är borta. Nyfiken som hon alltid var, inte tror jag att hon klarar av att hålla sig borta när hon har ett barnbarn att kolla till:)
Och hon är nog med all säkerhet ännu stoltare att få säga att du är hennes dotter, för du om någon ger väl aldrig upp. Du är den som har hållit ihop familjen, du är den som sett till att det alltid funnit mat på bordet, du är den som har gjort ert hem till ett trivsamt hem att leva i. Du är den som tagit dig ann allt ansvar och klarat av det galant! Var stolt över dig själv älskade vän! <3
Förstår att du saknar din mamma, en del gör det mer när dom själv blir mammma sägs det ...Vad dog hon av ? Jobbigt att inte hinna säga farväl !
svar till anonym.
Hon fick en hjärnblödning när hon var norrut och hälsade på vänner.
