Sitter och läser en gammal blogg jag hade mellan 2007 och 2008.
En väldig deppig blogg , jag hade jobbiga problem med kärleken , och det verkar som att livet för de mesta var crap.

Har kopierat en del snuttar därifrån. Jag lät så djup när jag skrev ?

---

"Självgranskning.
Jag håller ännu på att betrakta mig själv, varför jag är så oförmögen att få kärlek?

Har jag vistats så pass mycket ensam och i min värld att jag glömt hur man är mänsklig.
Ibland känns det så. Allt är en stor teaterscen och det gäller att spela sin roll väl.

Men, jag har aldrig gillat världen ändå.
Jag förstår den heller inte.
Och jag förstår inte mig själv.
Ibland bor så mycket hat i mig.
Hat och sorg och lidande.
Och varje gång jag misslyckas hatar jag mer, mig själv också. Mest mig själv.

Ibland tas utsidan som att insidan inte fanns det är insidan som räknas men utsidan som ger insidan en chans.
Här är jag Men var är vi? I vilken värld lever vi i?

Men jag vet, att det var jag som kastade bort allting."

---

Kanske ligger det något i det jag skrev?
Jag vet faktist inte.
Jag saknar något i mitt liv, saknaden är så stark att den nästan går att röra ibland.
Men jag vet inte vad det är jag saknar. Men det känns som att saknaden sakta äter upp mig inifrån.

 

---

 

"Det kommer en tid då man inser att det är dags att ta steget in i vuxenlivet, vare sig man vill eller ej.
För vissa tar det längre tid, och det kan både ha en positiv och negativ inverkan.
Alla har vi ett ansvar att bära på mot vår nästa, och ta vara på det man har.
Det är så lätt att man glömmer bort det man har i sin närhet,
och runt omkring sig, eftersom de alltid finns där för en."

 

---

 

Stämmer ju faktist himla bra det där också.
Vad hände med allt mitt tänkande och allt mitt skrivande, varför slutade jag med det?

 

---

 

"För varje dag som går

För varje sekund som slår "

 

"Jag hatar att du gör som du gör

Jag hatar att du leker med mina känslor.

Jag hatar att du inte menar dina förlåt

Jag hatar att jag trodde det du sa."

"varför bygger en person upp en bild av sig själv som han inte ens kan leva efter?"

 

"Ja, vad kan man säga. Somliga lär sig inte av sina misstag, somliga gör det. Jag tillhör uppenbarligen inte den kategorin människor som gör det. Jag vägrar ge upp, jag klamrar mig fast vid det som förmodligen inte är bra för mig."

---

Inte var jag särskillt glad där inte?

Och alltid samma fråga : Ska jag följa mitt hjärta eller min hjärna? Jag har alltid följt hjärtat, men vart har det tagit mig?

Sista inlägget jag skrev i den bloggen var.

 

---

"Nu är det över. Över på riktigt. Det gör ont. Men samtidigt så känns det bra
För det vi hade skulle aldrig ha utvecklats åt det hållet vi ville.
Vi hade en illusion. Eller jag hade iaf en , byggt upp en fantasi om hur det skulle kunna bli.
Men livet går vidare, och det är dax för mig att sluta drömma.
Vi mår båda bättre av det här. Bara att inse. Borde vi ha gjort för länge sedan.
Vi hade kanske inte ens någonting ?
Men jag kommer att sakna.

I cant give you anything if you dont give me all you´ve got."

 

---

 

Jaaaase, nej men det är väl rätt kul att kolla igenom gamla grejer så där, men jag verkade inte må så bra :p
Hade den där saknaden då också, men då visste jag iaf vad jag saknade. Men det vet jag inte längre. Tror jag.

Nu är jag ju faktist en gladare människa än vad jag var under den där tiden , jag var nog mest förvirrad och sårad.. och rädd. Det var en rätt jobbig tid för mig.
Kanske var jag bara överdriven ? Nej jag minns det inte så, vissa gånger gjorde det ont, i hjärtat.

Men det blir bara bättre och bättre.. Jag längtar nu efter framtiden, för det jag söker och längtar efter,
det kommer.

Efter regn kommer ju solsken! :)

Jag vet det.

 

Men! Nu måste jag ju också skriva det ztt det var inte bara dåliga stunder, har många väääldigt fina minnen och tankar kvar från den tiden också ska jag tala om. Även om jag mesta dels skrev om de dåliga!
Men , det finns mycket bra också. Alla timmar tillsammans var bra.