Just gonna stand there...

...and watch me burn..




Imorgon har vi fredag, underbart vad tiden går snabbt.
Jag blir tjockre o tjockare om magen och dessutom 26 på lördag.
Det känns tuuungt. Snart 30.
Eller ne jag ljuger , det känns inte tung.

Det känns inte alls. Det är inge roligt att fylla år längre.
Jag vill vara liten, vill att mamma ska komma med en bricka, och fika på sängen,
med sång och knasiga presenter. Saknar det så mycket.

Hon hade nog gjort det än idag om hon varit med oss.. Fina älskade mamma.
Jag tror att när det kommer till henne så kommer aldrig mina tårar att ta slut.
Smärtan i bröstet försvinner nog aldrig heller. Huvva!!

Jag känner att det var runt den här tiden hon lämnade oss för två år sen..
Två år och 19 dagar sen för att vara precis.
Det har varit väldigt jobbigt de senaste tre veckorna. Har som varit sorg i luften...
Jag är liksom extra känslig , och nere. Känner mig ensam. Ensammast.
Även fast jag vet att jag inte är det.
Var så här förra året vid den här tiden också.
Och jag är inte ensam om att känna mig lite arg på livet har jag märkt.




Kontrollen balaserar på en tunn tråd.
Bit ihop.

Nej nu ska jag försöka sova, ska upp väldigt tidigt imorgon ju, 
har en tid på Aqua spa fär 55 mins massage!
Fick det i present av Jonas förra året , man har inte varit dit ännu.
Så tänkte passa på imorgon, en dag innan de går ut ;)

Kommer bli rikitgt skönt!!

Bebisen är vild o galen i magen o sprattlar på, så han mår nog bra ;)

Nite Nite.








"On the first page of our story
The future seemed so bright
then
this thing turned out so evil
I dont know why im still suprised.
Even angels have theire wicked schemes
and you take that to new extremes.
But you'll always be my hero
even though you've lost your mind."


Now there's gravel in our voices,
glass is shattered from the fight.
In this tug of war, you'll
always win even when
Im right.
Cause you feed me fables
from your hand
Whit violent words and
empty threaths
.
And its sick that all this battles
are what keeps me satisfied.


So maybe Im a masochist,
I try to run but I dont
wanna ever leave
till the walls are goin' up
in smoke with all our memories








Kommentarer
Postat av: Micaela

Önskar att jag kunde trolla tillbaka henne. Jag saknar henne också väldigt mycket. Men jag kan nog aldrig föreställa mig hur jobbigt det känns för dig. :( Jag ska inte gå in på djupet och prata så när du är så känslig nu, det gör det kanske värre. Men jag finns här när du vill, vet det <3

2010-11-20 @ 20:48:17
URL: http://micaelaenberg.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0