Men vilken tråkig blogg jag har egentligen.
Inte så konstigt de med tanken på vilken tråkig människa jag har gått och blivit.
Vet inte vad det beror på, men gör som aldrig någonting nu för tiden, bara sitter hemma, med hundarna och bara gör inget alls, orkar liksom inte gör någonting. Har inte någon lust att göra någonting, det kanske beror på vintern? Jo vi skyller på den, jag är ju inte så här tråkig egentligen. Faktist så är jag inte de..


Kanske dax att börja leva igen? Jag har fastnat i nå slags tråkigt liv nu känner jag.


Jag har lagt märke till en sak de senaste dagarna ,
när jag har varit ute med hundarna på morgonen, där kring 7 tiden.
Och när jag kommer in i lill hallen igen , så känner jag lukten av mamma,
en svag doft av hennes mysk hud creme. 
Och blundar jag  o bara andas in , så känns det som hon står där bredvid mig och jag kan se henne så klart framför mig , men det är bara på morgonen. Jag vill bara att hon ska komma hem igen. Jag vet inte riktigt om ni kan förstå hur det känns. En bit av mig är borta, och kommer aldrig mer tillbaka.

Jag ska fara till minnes stenen ikväll och tända nå ljus för henne.
När våren närmar sig ska jag ut til havet till platsen där vi spred hennes aska. 
Ska ta med mig hundarna o spendera en hel dag där.
Det är ett jätte fint ställe. Men har inte varit där på länge, men det är så svårt att ta sig dit på vintern. 
Och svårt att hitta dit.

Mina bröder vill nog dit dom också. Är glad att det på något sätt går så bra för dom, var så orolig där ett tag, att dom bara skulle försvinna från mig. Att dom som många andra bara skulle tappa orken och inte se någon mening med något när mamma gick bort, men jag tror vi är rätt starka alla 3. Vi har varit med om mycket, och det har väl på något sätt gjort oss mer självständiga och starka än vad kanske en del andra är.

Men jag tror att dom bär på mycket som behöver komma ut, särskillt min yngsta bror. Känns som att han stängt in mycket och ibland tar ut det i ilska. Det gör mig orolig. Han skulle nog må bra av att träffa någon som han kunde prata med, visst pratar jag och han mycket om mamma och så där också, men ibland kan det vara bra att ha någon utomstående att prata med. Men det är lättare sagt än gjort, även jag har försökt gå till en "psykolog" och prata , men jag gick efter 5 minuter. Det blev för jobbigt. Det kändes bara fel, att sitta framför en helt främmande människa och liksom bryta ihop. Det är inte jag.
Och jag kommer nog aldrig gå tillbaka.

Ne nu ska jag väl avrunda, har tänkt städa och sånt där nödvändigt som man måste göra.
Dricka lite mer kaffe och gå på promenad med hundarna.
Gick med alla 3 kopplade samtidigt igår för första gången, dom var super duktig. Vart nästan förvånad över att det gick så bra, och sen följde ju katten med också, såg rätt så kul ut ;P

Nej, vi hörs.

<3 Den här är till dig mamma:  Kebnekajse - Barkbrödslåten