Livet kan ta en ganska stor vändning ibland.
Man kan inse att allt man behövt hela tiden har funnits mitt framför ögonen ,
men kanske har jag kastat bort allting? Kanske är det för sent.
Skadorna är rätt stora, går dom att reparera?

Jag får en sån stor klump i magen, ångest.
Över hur saker och ting ser ut nu. När dom kunnat vara annars, bara jag inte varit så dum.

Saknar allt vi hade när vi var bra.

Oh well.

Ja visst är det lätt att sakna, och det är lätt att vara efter klok.
Och det är lätt att förstå vad man haft när man väl förlorat allt..