Gud så länge sen det var jag satt mig ner och delade med mig av mina tankar. Ungefär ett år sen nu, mamma hade nyligen gått bort och livet kändes verkligen otroligt hopplöst.
Saker och ting har blivit lättare, fortfarande tungt. Men lättare att hantera saknaden och den smärtan som kom när du lämnade oss.


Det är mycket som händ under året.

Har hunnit med ett 9 månaders förhållande, men det tog nyligen slut. Men vi valde att vara goda vänner istället.Och jag hoppas att det kommer att funka så. Känns jätte bra från min sida iaf.


Har även hunnit med sommar jobb + fått en del spring vikk på ett äldreboende här på brännan. Och får förhoppningsvis börja en underskötelse utbildning nu i Januari.

Går igenom en familjehems utredning just nu, för att min 15 åriga bror ska få bo hos mig.
Det känns nästan lite konstigt, att någon annan ska godkänna att man kan vara en familj, när man redan är en? Men, det är väl något som måste göras. Jag tror det kommer att gå bra, utredningen är snart klar, och det ser bra ut iaf.

Jag hoppas bara att jag kommer att klara av det, Är faktist rätt så tufft, mycket som ska tänka på. Han är 15, det är mycket trots, nyfiken på det mesta. Jag minns själv hur det var,  jag hoppas bara han väljer bättre vägar än vad jag gjorde. Det är sånt jag ska se till.  Så nu bor vi här på degerbyn i ett hus, jag mina två bröder, två hundar och våran lilla katt! Trivs faktist rätt så bra, är en del som vi håller på o fixar med här hemma, käket toan och mitt sovrum har vi gjort om och renoverat än så länge.



Helt plötsligt var det inte bara jag.