Men vilken tråkig blogg jag har egentligen.
Inte så konstigt de med tanken på vilken tråkig människa jag har gått och blivit.
Vet inte vad det beror på, men gör som aldrig någonting nu för tiden, bara sitter hemma, med hundarna och bara gör inget alls, orkar liksom inte gör någonting. Har inte någon lust att göra någonting, det kanske beror på vintern? Jo vi skyller på den, jag är ju inte så här tråkig egentligen. Faktist så är jag inte de..


Kanske dax att börja leva igen? Jag har fastnat i nå slags tråkigt liv nu känner jag.


Jag har lagt märke till en sak de senaste dagarna ,
när jag har varit ute med hundarna på morgonen, där kring 7 tiden.
Och när jag kommer in i lill hallen igen , så känner jag lukten av mamma,
en svag doft av hennes mysk hud creme. 
Och blundar jag  o bara andas in , så känns det som hon står där bredvid mig och jag kan se henne så klart framför mig , men det är bara på morgonen. Jag vill bara att hon ska komma hem igen. Jag vet inte riktigt om ni kan förstå hur det känns. En bit av mig är borta, och kommer aldrig mer tillbaka.

Jag ska fara till minnes stenen ikväll och tända nå ljus för henne.
När våren närmar sig ska jag ut til havet till platsen där vi spred hennes aska. 
Ska ta med mig hundarna o spendera en hel dag där.
Det är ett jätte fint ställe. Men har inte varit där på länge, men det är så svårt att ta sig dit på vintern. 
Och svårt att hitta dit.

Mina bröder vill nog dit dom också. Är glad att det på något sätt går så bra för dom, var så orolig där ett tag, att dom bara skulle försvinna från mig. Att dom som många andra bara skulle tappa orken och inte se någon mening med något när mamma gick bort, men jag tror vi är rätt starka alla 3. Vi har varit med om mycket, och det har väl på något sätt gjort oss mer självständiga och starka än vad kanske en del andra är.

Men jag tror att dom bär på mycket som behöver komma ut, särskillt min yngsta bror. Känns som att han stängt in mycket och ibland tar ut det i ilska. Det gör mig orolig. Han skulle nog må bra av att träffa någon som han kunde prata med, visst pratar jag och han mycket om mamma och så där också, men ibland kan det vara bra att ha någon utomstående att prata med. Men det är lättare sagt än gjort, även jag har försökt gå till en "psykolog" och prata , men jag gick efter 5 minuter. Det blev för jobbigt. Det kändes bara fel, att sitta framför en helt främmande människa och liksom bryta ihop. Det är inte jag.
Och jag kommer nog aldrig gå tillbaka.

Ne nu ska jag väl avrunda, har tänkt städa och sånt där nödvändigt som man måste göra.
Dricka lite mer kaffe och gå på promenad med hundarna.
Gick med alla 3 kopplade samtidigt igår för första gången, dom var super duktig. Vart nästan förvånad över att det gick så bra, och sen följde ju katten med också, såg rätt så kul ut ;P

Nej, vi hörs.

<3 Den här är till dig mamma:  Kebnekajse - Barkbrödslåten

 

Då var denna helg slut, äntligen.

Har på något sätt börjat tycka att helgerna är lite små jobbiga.
Jag saknar mina vänner lite som jag nästan aldrig träffar längre, lite tråkigt tycker jag.
Vet inte om det beror på att alla är i förhållanden o skaffat familj?
Vad hände med mig då? Jag som är älst utav mina närmsta vänner, inte för att jag ogillar läget som singel o utan barn, tvärtom. Jag trivs jätte bra med det. Förhållanden blir mest bara knepiga. Och någon blir oftast sårad. Sen klara jag inte riktigt av den här känslan att känna mig fångad. Jag vill vara fri, jag kan inte ta hand om förhållanden, jag vill inte o har int tid just nu.

Men ibland kan man väl känna nåpgon slags press. Men det kommer när det är menat,  jag är trots allt bara 25 år.
Behöver inte stressa i något. Har ju hela livet framför mig.
Jag har ju mina bröder och mina hundar att ta hand om nu, det räcker för mig : )
Är väl bara mina vänner jag saknar.

Nu sitter jag och dricker första kaffe koppen, tog en liten sov morgon idag, till halv 9. Det var skönt.
Såg 2012 igår, grym film. Men man började ju tänka en del, o nojja upp sig lite. Tänk om det är så, att 2012 ska jorden gå under. Och att ett speciellt folk vet, men inte säger något til resten av världen?
Liksom, vad gör man den dagen det händer?
Jag skule ju knappast få tag i en sån där miljard biljett de sålde i filmen. Ja jaaa.


Jag känner mig lite tom i huvudet och vet inte vad jag ska skriva.
Geisha o Caisa busar runt i köket som dårar.
Och av någon anledning så fösöker dom tränga in sig under min stol.
Dom ryms ju inte två där, snart ryms ju inte en Caisa där.
Nu väger hon 15 kg. Hon har blivit så stor o fin tjejen min.
Har tänkt träna lite med henne idag.


Alltså det här inlägget blev ju mest en bara massa svammle,
jag förstår knappt själv vad jag skrivit. men, nu är det så.
Bye.

For all of the times you were by my side
to help me celebrate my successes
and accept my defeats?

Or for teaching me the value of hard work,
good judgement, courage, and honesty?

I wonder if I've ever thanked you for the simple things...
The laughter, smiles, and quiet times we've shared?

If I have forgotten to express my gratitude
For any of these things,
I am thanking you now....
and I am hoping that you've known all along,
how very much you are loved and appreciated.

Nu har vi internet hemma, förstår ni gott folk hur härligt det känns?
Som jag längtat :p

Ska väl uppdatera lite om vad som hänt i mitt liv den senaste tiden. (inte särskillt mycket men, nått iaf)

I september och i oktober så tatuerade jag mig, Minnes tatueringar till mamma och pappa, en svala på varsin skuldra, som håller ett banderoll i näbben med texten mamma och pappa på. För mig representerar det att svalorna har hämtat dom för att ta med dom till paradiset, till himlen. Där allting är bra, och där det inte finns orättvisor eller dömmande människor.  Ska även skriva en text under varsin svala, med födelse och döds datum.
Jag blev jätte nöjd.

I oktober försökte jag även få geisha parad, vilket hon inte alls ville ställa upp på. Men, nu i dags läget är jag glad över det. Även om jag tror att det skulle vara kul för henne och att hon skulle bli en toppen bra mor, så är hon en rätt nervös hund. Och hade inte velat att det skulle "smitta" av sig på valparna.

Sen så har jag ju fyllt år!! Hela 25 år gammal, otroligt vad tiden går fort, tycker jag nyss var 18 och livet var en lek, inga ansvar osv osv. Allt handlade om att ha kul. Men har vuxit en del sen dess, vilket jag är VÄLDIGT glad över :P Fast visst, jag erkänner att jag saknar tiden då allt var enklare.. När man bara hade sig själv att tänka på.
Nu har jag mina små bröder, mina 3 hundar , och huset att ta hand om. Och framförallt mig själv! Har fått lära mig mycket om mig själv som jag inte visste.

Sen så kommer ju höjd punken, den 27 november köpte jag mig en liten valp, eller hon blir nog inte så liten när hon vuxit klart. En Sussex Bulldog. Otroligt fin ras.  Jag och Jonas körde ner til Avesta och hämtade henne, o jag lovar, de var kärlek i första ögonkastet när jag såg henne. Visst, hon må vara en lite "dampig" hund, men har hört att det är rätt så vanligt bland just bulldog raser? Och sen så är hon ju inte alls så gammal heller, hon blir 15 veckor på torsdag, Så hon är ju precis så som en valp ska vara, full rulle!!! Men heeelt underbar, och så Go! (även om hon driver mig till vansinne ibland ;) )


Sen så kommer nästa höjd punkt, Maria fick en liten flicka den 4 december, lila Freja.
En sån liten guld klimp! Hon är så liten och skör, jag är liv rädd för att hålla henne, Så rädd att hon ska gå sönder.
Men så har jag iofs varit med alla barn. Men Jag älskar barn.
Och snart, om ca 4 veckor är min Micaela beräknad att föda. Jag längtar verkligen, kanske inte lika mycket som hon och Nils, Men mycket längtar jag!! :) Och vet ni vad, jag ska få Gudmor!! Det är fränt tycker jag. Och jag lover , jag kommer att vara den bästa Gudmodern någonsin!


Och sen så har jag fått upp kontakten med Carina igen, en som ställde upp för mig och mamma väldigt mycket när jag var liten och mamma hade det jobbigt, genom att ta hand om mig, och låta mig bo hos henne och gav mig en massa kärlek. Det är en kvinna med ett stort hjärta. Och jag är så tacksam för allting hon har gjort för mig och min mamma. Tack Carina.

Sen har vi ju haft jul och nyår. Julen var super mysig.
Våran morbror Per var här på besök. Vi började med att Åka upp till Mormor och Morfars grav och tända ljus, sen åkte vi vidare till mammas grav och tände ljus, önskade henne en god jul och berättade att vi kämpar på.
Sedan åkte vi hem igen, Fred kom och käkade jul middag, sedan kom Mathias , Erik och Anki hit och då var det dax för julklapps öppning!! weu! Jag är väldigt nöjd över denna jul, den var mysig, i sällskap av nära och kära.
Jonas gav mej en helt fantastisk jul klapp som jag är sååå glad över, TACK!!!


PÅ Nyårs tog vi det bara lugnt, Hängde med Jonas som var fylle chaffis, Drack en kopp kaffe på tolv slaget och kramades med de liv rädda hundarna. Tyckte såå synd om dom. Varför ska det finnas smällare, eller  varför måste dom leva om så mycket??! Onödigt tycker jag. Nästa år ska jag ta med mig hundarna och åka ut till ingenstans med dom så dom slipper bli halverst ihjäl skrämda :(


Nej nu ska jag väl ta och avsluta här och berätta det att Caisa väger nu lite över 14 kg! Duktiga tjejn äter så bra så.

Tack för mig, så  skriver jag säkert sen.



.



"Försök inte förstå mig, för du kommer aldrig att lyckas"