Godmorgon. Allting känns så otroligt tungt idag.. Det har ju gått så bra för mig. Jag har varit stark, och försökt gå tillbaka till vardagen.. Jag drömde om dig hela natten, och när jag vaknade, så slog det mej... Du är verkligen borta. Du kommer aldrig mer tillbaka. Mamma du måste hjälpa mig.. Jag håller på att tappa allt. Jag vet inte hur jag ska klara det här utan dig.. I veckan ska vi träffas med soc, och prata om det här med delad vårdnad om pojkarna med erik, hur vi ska dela upp allt , vilka veckor dom ska vara hos mig osv. Mamma, hjälp mig då. Hur ska jag klara av att bli en slags mamma åt dom? Jag behöver ju dej nu. Som du sa till mig dagen innan du gick bort, att du ville vara liten igen för ett tag.. Jag vill det nu, Få känna mig liten, jag fixar inte att vara stark hela tiden.. Jag vill ha någon att komma till och känna mig liten, att känna att någon tar hand om mej och älskar mig vad jag än gör. Slippa vara vuxen för en stund. Den ständiga frågan dyker upp.. Varför mamma? Varför lämnade du mig..