Sitter och lyssnar på Jessica Lea Mayfield, och jag vill typ gråta för att hon är så underbar.
Förstår ni ungefär hur bra hon är då?? Ja det är ju helt galet.


Sitter o busar lite med Elliot samtidigt som jag skriver här.
Han sitter i sin babysitter o snackar o suger på sin snutte filt :) Goding!!
Det är så himla kul nu när man typ kan busa med han, kittla lite o göra knäppa miner så skrattar han!
Eller dansa lite osv, SÅ kul!! :)
Jag älskar honom, över allt annat.
Det är som så att när han väl kom till världen så fick allt i livet en mening.
Så tror jag alla som får barn känner. Nu har jag verkligen någon att leva för. Hur jobbiga och svåra dagar som än kommer så är han alltid den jag ser och tänker på och kämpar vidare!
Fick mig att framstå som att jag inte velat vara vid liv innan han kom till världen där, men så menade jag absolut inte, men det förstår du no! Jaja, I love him the most helt enkelt!! :)

Önskar bara att allt omkring var annorlunda.
Åtminstånde att man kunde komma överrens, men det känns då omöjligt vissa dagar, varför ens försöka egentligen?
It is what it is!! personligen bryr jag mig inte så mycket längre, det gör nog inte han heller. Men för Elliots skull.
Eller klart det är lite jobbigt ibland.

Vänskapen som fanns mellan oss är inte densamma. Kanske beror det på mig? Kanske på han? Kanske på oss båda. Själva situationen.
Jag klandrar ingen, det bara är som det är. Det viktigaste är ju att Elliot inte påverkas av våra tankar och ord.
Barnet ska ALDRIG blandas in i föräldrarnas gnabb. Det är inte rättvist. Det är bara att bita ihop. Elliot ska alltid kunna känna sig trygg med båda sina föräldrar. Trygghet är något som är otroligt viktigt för mig att ge ELliot, eftersom jag själv aldrig haft någon direkt trygghet under min uppväxt. Det är säkert en klassiker att säga att min son , ska alrig behöva uppleva en uppväxt som min. Thats for sure!!
Barnet har aldrig bett om att komma till världen .



Nu börjar Lellemannen blir rastlös så nu ska vi hitta på nå annat kul!!
Tjohisa

'