Jag har aldrig upplevt en sån känsla förut, har aldrig känt en sån kärlek för någon som jag känner för denna lilla skrutt!



Han är mitt allt!




Men till något helt annat, jag blir tokig.
Ibland orkar jag inte ens vara hemma för att det är alltid bråk eller tjat här.
Är så less.
Och inte är det någon som kan respektera det jag säger heller....

Och nu är de inte jag o Jonas jag pratar om.
Utan mina bröder.